Här följer en liten sammanfattning från när Watz Racing, med förare Fredrik, en gång startade och fram till idag...

 

1997

Prövar roadracing för första gången på en av Pallander´s  Yamaha TZ 250-96 som vi lånade till ett Danskt Mästerskap på Mantorp Park - vinner det racet övertygande med runt 15 sek. till tvåan. Köper hojen och blir uppklassad till A-förare efter 1 tävling.

1998

Första året då Fredde körde hela säsongen.

Svenska Mästerskapet - 4e plats totalt

Nordiska Mästerskapet - 7e plats totalt

1999

Svenska Mästerskapet - 8e plats totalt

Nordiska Mästerskapet - 3e plats totalt

2000

Ingen höjdarsäsong, kraschade i början av säsongen och bröt nacken - var sjukskriven resten av det året.

2001

Tillbaka efter sjukskrivningen och med en nacke som var hel igen.

Svenska Mästerskapet - Svensk Mästare

Nordiska Mästerskapet - 3e plats totalt

2002

Första säsongen för oss i det Europeiska Mästerskapet där Fredrik slutade på 7e plats totalt efter åtta deltävlingar runtom i Europa. Fokus detta år låg helt på EM därför kördes inte alla deltävlingar i SM och NM men facit där blev ändå rätt så bra.

Nordiska Mästerskapet - Nordisk Mästare

Svenska Mästerskapet - 2a plats totalt

Fredrik blev även detta året innehavare av varvrekordet på Cartagena banan i Spanien under sista deltävlingen i EM. Förutom detta körde vi även de två sista deltävlingarna i det Spanska Mästerskapet under november månad. Första racet på Valencia slutade med en 5e plats, och till sista racet på Jerez kvalade han n på 3e plats men kunde tyvärr inte starta pga motorhaveri.

2003

Började säsongen på absolut sämsta sätt genom att som förberedelse inför säsongen krascha på en Supermotard och bryta några revben. När sen den nya cykeln kom från Japan, en Yamaha TZ 250 2003, och skulle testas för första gången gick en klammer till en vattenslang sönder med följd att det rann ut vatten på bakhjulet, fanns inget för Fredde att göra och resultatet av detta test blev ett brutet bäckenben. Efter den skadedrabbade inledningen blev säsongen 2003 inte alls vad vi tänkt oss - målet var att vinna EM samt få ett wild card till GP. Första målet infriades inte eftersom summan av EM-deltagandet blev endast två deltävlingar, ett race i Kroatien där Fredrik tvingades bryta racet efter en incident med en annan förare på banan och den sista EM-tävlingen för oss blev på Anderstorp där han slutade på en fjärde plats. Det andra målet infriades dock efter att först ha fått wild card till Doningtons GP där vi blev tvungna att tacka nej pga av bristfällig läkarvård här i Sverige med den brutna armen. Men till Estoril var armen läkt och Fredrik kunde köra sitt första 250cc GP - en erfarenhet rikare blev han av det.

Även om säsongen hade varit allt annat än vad planeringen var från början blev Fredrik dock Svensk Mästare 2003 i 250cc samt kan han nu till sin samling officiella varvrekord även lägga Gelleråsbanan i Karlskoga och Ring Knutstorp i Skåne.

2004

Detta år låg koncentrationen helt och hållet på Europeiska Mästerskapet samt fler wild-card´s till GP. Säsongen slutade med att Fredde tog hem Silver medaljen i EM, vilket betydde att han blev den första svenska föraren någonsin att placera sig så högt upp i totala sammanställningen i 250cc EM. Dessutom fick vi ett wild card till Doningtons GP i England. Där gick det riktigt bra ända fram tills dess det var dags att ställa upp sig för start på söndagen då hojen av någon anledning vägrade att starta. Tyvärr alltså inget resultat därifrån, men det gav ändå en hel del. När så sista GP-racet för året skulle gå på Valencia i Spanien blev Freddie erbjuden att www.nikeairmax90dam.biz ersätta Klaus Nöhles i Castrol-Honda-Kiefer teamet, och där gick det riktigt bra för att vara första gången någonsin på en Honda. Tyvärr var han tvungen att bryta racet med mekaniska problem men ändå var det en riktigt bra helg.

2005

Detta år körde Fredrik 4 GP race - Kina, Frankrike, Italien och Spanien för ett tyskt team samt några EM race i Portugal och Spanien för ett italienskt 250cc team.

2006

2:a plats i EM på Assen i Holland blev bästa placeringen för året.

2007

Var i USA för första gången och körde de första Supersport 600 racen på Daytona International Speedway. Vann ett CCS / ASRA race från 14:e startposition och blev därmed första svenska förare att någonsin göra detta. Vann även den enda EM-deltävling vi deltog i, den på Karlskoga banan här i Sverige.

2008

Har varit i USA en vända hittills och tävlat i AMA Supersport 600-serien på Barber Motorsports Park samt Fontana i Kalifornien, där blev han 15e förare över mållinjen i båda racen och har imponerat stort på de amerikanska teamen. Nu är nästa race GP på Assen där Fredrik kommer stå på startlinjen som enda wild card i 250cc klassen, därefter väntar USA igen.


Fredrik har en hel del att brås på, vår pappa Kjell Watz har även han varit en mycket framgångsrik roadracing förare under många år. Utan honom och hans ideér (en del galnare än andra) hade nog inte Fredrik och Watz Racing varit där de är idag.....Här nedan följer några skrivelser om hur de fick det att fungera på den tiden....

 

DU STÄLLER VÄL UPP? För 15 spänn räddar du Big Bike Racing i Sverige!

Kjell Watz greps av långdistansfeber för ett par år sedan och till 1980-års säsong byggde han en maskin av ett Rickmanchassi och en Kawasakimotor. Två starter utomlands och starter i alla SM-tävlingar resulterade i en femteplats i SM och en elfte plats vid VM-tävlingarna på Nürburgring 8-timmars.

Motorn trimmades av Svenska mästaren i Pro Bike, Thomas Klarkner, ägare och ledare för trimmar-verksamheten vid Moto Speed i Västerås. Ekipaget blev publikfavoriter på svenska banor. "Viggen" blev öknamnet som syftade på motorns "vrålsound".

Sponsorhjälp är svårt att få för roadracing i Sverige och vännerna kring Kjell slog sina kloka huvuden ihop för att lösa maskinproblemen till 1981. Grundplåten till det nya bygget lades genom försäljning av dekaler och redan innan färgen torkat i första trycket var Acke Rising, ISR, igång med att vrida till rör som skulle rymma den motor Thomas i Västerås i samma ögonblick började skruva ihop.

Den nya hojen ska gå de svenska tävlingarna och dessutom köras i de tävlingar som gäller för långdistans VM. Jättefinal för säsongen blir franska Bol d´Or, på Paul Ricard utanför Marseille. Parkamrat på de kontinentala tävlingarna blir 1980-års Svenska Mästare Peter "Peppe" Sjöström - en man fullt kapabel att bära maskinen i mål om det skulle behövas... Uppbackningsgrupp blir de polare Kjell och Peppe samlat kring sig de tre senaste åren, oavlönade, svältfödda, entusiastiska...

Som dekalköpare / sponsor blir Du ihågkommen med tacksamhet när vi står i Sydfrankrike mitt i natten, tröttheten svider i ögonen, vrålet från högtrimmade motorer överröstar allt annat och vi sysslar med det vi gillar bäst...

 

DEKALSPONSRAD RACER

- En dragmotor för roadracing, det låter kanske konstigt, säger Kjell Watz, men det behövs faktiskt!

Kjelle Watz från Linköping är den som gett den fåhövdade svenska publiken på roadracingtävlingar valuta för inträdespengarna under 1980. Hans maskin döptes till Viggen efter det imponerande avgasljudet. Att Kjell hade svårt att få igång motorn i starten och därför fick kämpa sig upp genom startfältet till fjärde, femte plats lade inte heller sordin på stämningen.

Kjell´s största ambition är dock inte att försvara femteplatsen från SM 1980 utan att göra hyfsade resultat på utländska långdistanstävlingar.

- Det är som ett gift, säger Kjell. Alla som har fått in en fot i det här med långdistans kommer inte ur det igen. Med ökat fabriksintresse har också konkurrensen ökat de senaste två åren och när Kjelle övertog en Rickman från Olle Larsson kom han i kontakt med Thomas Klarkner från Moto Speed på köpet. Thomas är Svensk Mästare i pro Bike 1979 och 1980 och känd som motorbyggare av klass.

- Det kanske låter konstigt med en dragmotor för något som mest påminner om roadracing, med den skillnaden att det ska hålla i ett helt dygn. Faktum är att det behövs. För att hänga med på Bol d´Or behövs en toppfart på runt 280 km/h. Dessutom ska motorn vara ganska snäll och lättkörd och det är det Klarkner kan få till.

Att en maskin med ungefär 130 hästar kräver ram och bromsar av ganska speciellt slag är självklart. Peppe Sjöström har under förra säsongen provat ISR-bromsar och sådana använder också Peter Sköld. Bakom ISR döljer sig svensk roadracings störste doldis - Acke Rising. Namnet är känt men få vet bakom vilka glasögon och vilket skägg personen däljer sig. Acke faller under facket gamla tiders bysnille, men med den skillnaden att han kan vrida till järn så att det pallar för en inbromsning från 280 knutar till noll.

För ett par år sedan exprimenterades det väldeliga antidive-system i roadracing. Det innebär att hydrauliken i frambromsarna påverkar dämpningen i gaffelbenen så dessa inte trycks ihop vid inbromsning. Med Ackes system låser man bara kompressionen. Konkurrenternas system innebar att gaffeln låste nästan helt. vilket gav många förare problem. Bakfjädringen påminner om det som finns på Hondas crosscyklar för 1981. En stötdämpare med ganska kort slag har en extrem utväxling över ett länksystem till svingen vilket innebär att svingen rör sig mera än vad dämparen egentligen skulle medge.

Den nya maskinen har delvis finansierats genom att teamet låtit trycka upp dekaler som talar om att dekalköparen numera kan titulera sig sponsor. Janne Eng på Tom Peng Pung är mannen bakom idén.

- Dekaler vill ju alla ha. Och det är ju knuttarna som vill se Kjelle och Peppe åka. Det är klart att dom då vill vara med och betala också.

Herrarna bakom projektet är inte blåögt optimistiska, bara medvetet envisa. Ingen väntar sig vinna VM, men ingen tänker heller satsa mindre för det. När den svenska SM-premiären äger rum ska maskinen ha hunnit rulla åtskilliga mil, med första ordentliga rundan på bana redan i februari, antingen i England eller Frankrike.