|
Nu har Du hittat till sidan där vi lägger ut info om vad som händer.... Ibland innan, ibland under tiden det händer och ibland efter...
2012.05.08 Del II Årets första Klubbmästerskap gick i behagligt väder ute på Sviestad banan här i Linköping. Då vår 1000cc hoj ligger i delar i verkstaden blev det bara 600cc hojen som fick följa med ut till banan. Kvalet gick bra och Fredrik var snabbast med drygt 2,5 sek till nästa man på listan. Och racet vann han med nästan 26 sek så det gick alldeles galant :) Men det är ju roligt att köra hoj tycker Fredde så han ställde även upp i 1000cc racet, med vår 600cc hoj. Där fick han starta sist av alla då han inte hade kört kvalet i den klassen, racet igenom fightades han med Jörgen Andersson och Otto Johansson, satte snabbaste varvtid innan bakdäcket tog slut och blev 2a över mållinjen med Jörgen före och Otto som 3e man :) Galet roligt race sa han efteråt och en kanonavslutning på ett roligt VM i KM :) Återkommer när vi vet vad nästa race blir för oss, tack till alla funktionärer och alla andra som var ute på banan denna eftermiddag och kväll / Watz Racing 2012.05.08 Del I Idag klockan 16.00 börjar ett av de roligaste racen på hela året - VM I KM, eller Klubbmästerskap som det egentligen heter, på vår hemmabana Sviestad. Så är Ni i krokarna kom gärna ut och kika, soligt och fint väder och så racing ovanpå det, precis så en tisdagskväll ska vara så välkomna ut till oss :) 2012.05.07 I helgen som gått körde vi race på Mantorp Park. Detta hade vi inte i planeringen från början men när team Backlund Racing / Team CaWalli hörde av sig och frågade om inte Fredrik kunde ersätta Filip Backlund detta race, då han fortfarande inte är riktigt ok i sin relativt nyopererade axel, så tyckte Fredde att visst kan jag göra det, det är ju roligt att köra hoj :) Så sagt och gjort, nu skulle det köras en helt ny hoj för Fredrik, Filip´s Kawasaki ZX10, och det har han inte kört förr så lite nytt att vänja sig vid och ställa in efter hur han ville ha det. Tyvärr är det väldigt lite tid på banan dessa Pro Superbike race som går tillsammans med STCC, vilket gjorde det lite svårare för Fredrik. Han har normalt inga större problem att hoppa från olika hojar och märken, men han är ju ingen "superman" utan han behöver självklart lite tid för att hitta runt och lära sig en annan hoj än våra egna. Men då det är så kort om tid på dessa racehelger blir det komprimerad inlärning och vissa saker hinner man inte prova ut och hitta inställningar för, utan det är bara att lära sig hur hojen funkar lite snabbt och så kör man efter det :) Fredagen innehöll ett 30-minuters träningspass, vilket var grymt värdefullt för det är det längsta passet på banan. Gick hyfsat och Fredde var 2a snabbaste föraren i listan så nog hittade han rätt på hojen någorlunda direkt från start i alla fall. Efter det var det några timmars paus och sen dags för det 20 minuter långa kvalet. Efter några varv till i kroppen på denna Kawasaki hamnade han på 4e plats på griden till racet några timmar senare. Och det slutade med en 3e plats, något Fredde själv inte var så nöjd med men en helt ok inledning på denna helg ändå med tanke på att han inte kört något på nästan ett år förutom förra helgen i Anderstorp, vann gjorde Lukas Ockelfelt och på 2a plats kom Andreas Mårtensson. Lördag och ännu mindre tid på banan då den dagen enbart innehåller ett morgonpass på 10 minuter och sen är det race. Morgon warm up´en gick skapligt men det var lite kallt så inga fantomtider. Till racet hade han nu flyttat upp ett snäpp på griden då man på detta race startar efter varvtiderna på fredagens race, och Fredrik hade 3e snabbaste tid då. Gjorde en ok start men Lukas i täten drog ifrån direkt, låg på 2a plats de inledande varven men sen tog sig Mårtensson förbi och det blev återigen en 3e plats över mållinjen - Attans också, då tanken var att det skulle gå lite bättre än gårdagen :) Men i vilket fall som helst, två pallplatser på två dagar på en helt ny hoj och knappt någon körning i kroppen får ändå ses som en god prestation. Hoppas teamet är glada ändå, Fredrik gjorde vad han kunde denna gång och vi hoppas det var lite hjälp ändå för Filip´s skull som själv ska vara tillbaka till nästa race :) Vi tackar för denna gång och för möjligheten som Backlund Racing / Team CaWalli bjöd på att få köra en annan hoj, vi hade en rolig helg och hoppas ni hade detsamma! Stort Tack till hela teamet. Väl mött nästa gång / Watz Racing
2012.05.01 Nu har säsongen 2012 startat. Vi har inga bestämda planer för detta år vilka tävlingar som ska köras, utan vi tar det som det kommer och kör det som verkar roligt. Men till SM-premiären på Anderstorp Raceway stod Fredrik på startlinjen, första racen brukar alltid vara roliga då det är många man inte träffat under hela vintern, och då det har gått nästan ett helt år för oss då Fredde knappt kört något alls var denna tävling given. Det var ju här på Anderstorp och premiären förra året som Fredde kraschade på utvarvet inför 600cc racet och demolerade hand och fot och blev inte körbar igen förrän i slutet på året. Foten har han fortfarande lite bekymmer med, men det skulle ta tid sa läkarna. Nåväl, Anderstorp 2012 var det denna rapport skulle handla om :) Jag kom till banan i onsdags kväll tillsammans med Johnny Rotvik och familjen, Johnny har gått från att köra Honda Academy Cup förra året till att nu gasa runt på en 125 Junior hoj, så detta skulle bli hans första race på den cykeln och vi lovade att hjälpa till under denna helg då det var mycket som var nytt. Anderstorp bjöd som vanligt på regn och kallt väder, det är lite standard för just denna bana så ingen nyhet det inte. Torsdagen regnade det hela dagen, Fredrik hoppade över träningarna och var hemma och fixade det sista med våra hojar samt jobbade undan lite annat, så han anlände till banan fredag morgon. Denna dag var det uppehåll i just regnandet men någon värme att tala om var det inte. Fredrik gav sig ut på några pass både på 600cc hojen och vår Superbike, mest för att få lite varv i kroppen och se så att cyklarna funkade som de skulle. Lördag och första racedagen började med kval i 600cc klassen, där blev det andra startruta för Fredrik till racet, efter lilla norska Caroline Olsen som körde riktigt bra. I Superbike kvalet blev det en 4e plats till racet. Efter lite köttsoppa till lunch (alltid på racedag) var det då dags att ställa upp sig inför en helgens första 600cc race. Startade på andra ruta, låg bakom Caroline några varv innan han gick om och utökade ledningen varv för varv och korsade mållinjen drygt 8 sekunder före Caroline som körde in sig på en fin 2a plats, tredje platsen tog Robban Gull hand om. Strax innan det var dags för helgens första Superbike race öppnade sig himlen och det började regna så på med regndäck och ut på startlinjen. Vår buss till Superbike är en aning för tung och klumpig för att kunna hävda sig torrt, Fredrik brukar få kämpa ordentlligt då, men i regn har han det lite lättare med den och Fredde gillar regn så det brukar vara en bra kombination. Dock inte denna gång, då han efter 3-4 varv var tvungen att avbryta racet och köra i depå, detta berodde på att han inte såg ett dugg och till och med höll på att köra vilse på rakan. Den hjälm han hade har vi aldrig kört med i regn förr, och trots att vi tejpade för att det inte skulle bli imma på visiret, immade det så galet mycket att det inte gick att fortsätta racet. Fullständigt värdelöst och inte så kul att bryta racet för en sån sak, men ny hjälm fick vi levererad av Fredrik Stigefelt senare på kvällen så nu skulle det problemet vara ett minne blott i alla fall. Tråkig avslutning på Superbike racet men efter nästan ett helt år utan knappt någon hojkörning för Fredrik så satt vinsten i 600cc racet riktigt bra. Söndag och sista racedagen för denna SM-premiär. Alla vädersajter lovade fint väder, några enstaka lätta moln och absolut inget regn. På morgonen stod jag i tältet och hörde regnet smattra ordentligt på taket samtidigt som jag tittade på vädret på nätet, det regnade inte i Anderstorp sa alla vädergubbar - fel hade dom kan man säga :) 600cc kvalet gick i regn alltså, och där hade vi lite bekymmer då det bara spann och sladdade för Fredrik ute på banan, laborerade med däckstrycket hela kvalet och fick inte till det förrän på slutet av passet, vilket resulterade i en 12e plats på griden till racet. Länge sen Fredrik startade så långt bak i fältet men det skulle nog gå bra ändå hoppades vi :) Till Superbike kvalet var det fortfarande regn och blött så vilka däck som skulle på den hojen var givet. Kvalet gick helt ok, Fredrik låg nästan hela passet 1a i listan till det sista varvet då vår gamle vän sedan 250cc tiden, Vesa Kallio, hängde på Fredde ett varv och knep första platsen på griden :) Till sista 600cc racet för helgen hade det nu äntligen slutat regna, så av med regndäcken och lite köttsoppa i magen, bensin i tanken och sen var vi redo. Startade alltså på 12e plats denna gång, efter första varvet var han uppe på 4e plats och sen plockade han de sista placeringarna så först över mållinjen blev det återigen Fredrik Watz, denna gång med Robban Gull på 2a och Alf Georg Joranger på 3e..... Han är duktig den där Fredde helt klart :) Så dax för helgens sista race i Superbike - och det blev en upprepning av förra årets haveri kan man säga. På 10e varvet fick han bryta racet även denna dag, denna gång gav växellådan upp. Precis samma sak hände förra året på just denna bana, då hade vi dock en extra motor och växellåda liggande i verkstan i Linköping som pappa fick hämta fort som attan och den byttes på natten då. Denna gång har vi ingen mer motor och låda, så nu ska vi riva hojen och se hur mycket som är trasigt så får vi se vad som händer efter det. STORT TACK till alla som var med på ett eller annat sätt denna helg, och grymt skoj att träffa alla igen efter vintern. Nu hade vi planerat en helg i verkstaden denna helg, men igår kväll blev det ändrade planer igen då Fredrik nu kommer köra Pro Superbike på Mantorp Park denna fredag och lördag. Han kommer köra Filip Backlunds Kawasaki då Filip ännu inte riktigt är hundra % kry efter sin axel operation för några veckor sedan. Så kom gärna ut till banan och kika på racing och hälsa på :) Tack för denna gång & rapport efter Mantorp kommer i nästa vecka / Fredrik & Linda 2011.10.09 Sista racet för i år är nu avklarat.... Tidigt lördag morgon styrde vi ner mot Småland och Anderstorp Raceway där det sista 6-timmars racet i Nordic Endurance Challenge skulle gå av stapeln. Fredrik och jag var de sista i teamet som anlände då de andra grabbarna redan hade varit på plats på fredagen, ganska förvånande att de alla var i tid för en gångs skull, det hör inte till vanligheterna men någon gång ska ju vara den första :) Vid halv tio startade kvalet och till detta race hade vi föraruppställningen Fredrik, Per och Krille, Pontus stod över även detta race och skulle istället köra de båda sprint racen (ett före endurancet och ett efter) på Per´s nya Kawasaki. Kvalet kördes i både torrt och blött, ena halvan av banan var torr och den andra fuktig men det gick bra för oss ändå och vi kvalade in på 1a plats. Direkt efter vårt kval var det dags för det första sprintracet, och eftersom Pontus inte hade kört kvalet då det inte fanns några regndäck och det var kallt och eländigt fick han starta sist av de 25 startande. Ett sprintrace körs i 15 minuter + 1 varv, och Pontus gjorde ett riktigt bra race och korsade mållinjen på en 2a plats, bra kört och roligt hade han haft så en helt ok början på dagen :) Klockan 11.10 var det så dags för det sista racet för året, vi gjorde samma uppställning som på Mantorp med att Krille fick starta och ta första stinten. Fredrik är ju fortfarande inte så springbar, och Pontus stod ju över så all pressen på en bra start fick ligga på Krille. Men han gjorde en ok start och var först iväg från bankanten sen var de 6 timmarna igång igen. Efter 55 minuter var det dags för tankning, hjul- och förarbyte, ett bra depåstopp och Per kastade sig på sadeln och gav sig ut för sitt första pass. Sen flöt det på, våra depåstopp gick utan några större missöden, lite problem med byte av framhjul men inga långa stopp överhuvudtaget, alla tre grabbarna körde stabilt och bra, Fredrik var snabbast i vårt team och låg på ganska låga varvtider på sina pass, handleden och foten kändes ganska ok för honom under hela dagen så vi gjorde precis som vi skulle. Men tyvärr hängde inte detta race bara på oss, för att vi skulle ha en chans att ta hem den totala segern var det tvunget att några av de andra teamen klämde sig mellan oss och Team Carlbark, tyvärr var det ingen som klarade det! Vi gjorde precis vad vi hade tänkt oss och vann racet med 214 varv och 43 sekunders skillnad till Carlbark som hamnade på samma antal varv som oss - och därmed vann de Nordic Endurance Challenge 2011 och vi blev på andra plats i totalen. Inte vad vi ville såklart men får ändå anses ok i alla fall, och ett Stort Grattis till Team Carlbark, det har varit roliga race och goda fighter tillsammans med Er i år :) Efter ERF målgången var det dags för Pontus och de andra förarna att återigen ställa upp sig på griden för årets sista sprint race. Pontus gjorde ett kanonrace och tog ledningen av hela klungan, men sen kom det en liten petitess emellan....... bensin, och gärna i tanken på den hoj man kör race med :)........ så sista racet för hans del fick alltså brytas från ledning med soppatorsk - man lär så länge man lever :) Men trots detta lilla missöde har vi haft en vansinnigt skoj dag på banan, galet kallt var det hela dagen och vi alla frös så in i Norden, men man står ut ändå eftersom det är det roligaste vi vet. Nu är alltså säsongen slut och vad som händer till nästa år är det ingen som vet ännu. För vår del så har vi några skojrace kvar under året, fast då handlar det om fyra hjul för Fredriks del, nåt långlopp på Mantorp i slutet av oktober och sen Strååker (leråkerracet) i början av november samt den sedvanliga gokarten, så race blir det lite då och då ändå. Men två hjuls säsongen är över just nu, man vet aldrig om det kanske blir Spanien i vinter, vår för lite hojåkning, det beror på om det finns finanser så det räcker men vi får se vad som händer.
STORT TACK till alla för detta år, alla ni som på ett eller annat sätt har hjälpt, stöttat, supportat, funnits till, fått oss att skratta när vi gör det roligaste vi vet - utan Er alla skulle det inte gå, ingen nämnd ingen glömd! TACK för 2011 - Fredrik, Linda, Pontus, Per och Krille 2011.10.04 Denna helg tillbringade vi ute på Mantorp Park där finalen i det Svenska Mästerskapet skulle köras samt näst sista deltävlingen i Nordic Endurance Challenge 2011. Torsdagen inleddes med träningar, och som ni vet har ju Fredrik inte kört speciellt mycket hoj under detta år. Så 40 minuters test blev det för honom på den gröna Endurance-hojen, han tyckte att det funkade skapligt med foten, det han trodde ev skulle kunna ställa till med mest bekymmer var handleden. I kraschen på Anderstorp i början på säsongen bröt han ju både fotled och handled, det som har spökat mest under året har hela tiden varit foten, dock har inte körningen påverkats speciellt men efteråt har foten svullnat upp nästan direkt. Men handleden har han inte fått tillbaka styrkan i, och att köra så mycket hoj som man gör på ett Endurance kunde nog vara stora påfrestningar för just den trodde han. Dock bestämde vi att Fredde inte skulle köra så mycket som vi normalt brukar sätta han på, utan Per och Krille skulle ta de längsta passen. Pontus stod över detta race då Fredde skulle köra, och Pontus skulle ju ändå köra SM resten av helgen så mycket körning för han i alla fall. Fredag och dags för 6 timmar ute på banan. Då Pontus stod över, han är den som normalt brukar starta då han är startsnabb som attan, och Fredde inte är så snabb på att springa just nu bestämdes det att Krille skulle ta starten. Ett endurance startas med Le Mans start vilket innebär att hojen står på ena sidan av banan och föraren på den andra, när den gröna flaggan viftas med ska man så snabbt man kan springa över banan, kasta sig på hojen och ge sig iväg. Krille gjorde inte en perfekt start men var bland toppen in i första böj och sedan var de 6 timmarna igång. Krille körde stabilt under sin första stint, lämnade över till Fredrik i ett perfekt depåstopp, då låg vi på en 2a plats, Fredrik gav sig ut och körde upp oss till ledning och ökade för varje varv på banan. Kom in efter sin första stint med ganska så trött handled, då hade vi 90 sekunders ledning, bytte till Per som gav sig ut och körde stadiga och stabila tider hela sitt pass. In för byte och då låg vi fortfarande i ledning, nu var det återigen Krille´s tur på hojen, han kommer 1 1/2 varv innan han kraschar, vi vet inte varför han slog i backen, men han fixar ändå att köra in hojen i depån. Fredrik står redo och kastar sig på hojen för att vi inte ska förlora alltför mycket tid, Krille får uppsöka hospitalet i Linköping för röntgen och lite koll. Som tur var fick han bara nån spricka i ett revben, blåmärken och en väldigt öm kropp men det var ju inget allvarligt vilket vi är glada för. Efter bara 40 minuter kommer Fredde in i depån igen, det funkade inte att köra alls med handleden, han tappade styret flera gånger och höll på att krascha flera gånger då han inte hade någon känsel i handen alls. Per fick på sig hjälmen och gav sig ut på banan, och han gjorde en kanoninsats som låg ute så länge det behövdes tills Fredde´s handled hade lugnat ner sig lite och ambulanspersonalen hade tejpat den ordentligt så att den inte skulle röra sig. Så när han kände sig redo igen var det nog en 30-40 minuter kvar av racet, vinkade in Per som kom in och fick välbehövligt vatten då det hade börjat snurra i huvudet på han, Fredde bytte av och tog oss i mål. Blev inte riktigt som vi tänkt oss från början, då vi hade tänkt vinna detta race, nu blev det istället en 3e plats som ändå måste ses som en väldigt bra prestation med tanke på omständigheterna under dessa 6 timmar med en halvt handikappad Fredde, en Krille som synade asfalten och en Per som missade vätskekontroll =) Samt att Fredde dessutom satte nytt varvrekord på Mantorp i endurance-sammanhang, inte illa det lixom =) Väldigt bra kämpat av grabbarna och hela teamet. Nu ligger vi på 2a plats i totalen med 7 poäng upp till Carlbarks som leder, så allt kan hända nu på lördag den 8 oktober då vi kör det sista racet för i år, detta går av stapeln på Anderstorp Raceway. Vi har vår målsättning klar, BRH Racing ska vinna totalt även detta år hade vi tänkt oss =) Lördag och söndag handlade om sista racen i Svenska Mästerskapet för Pontus och Krilles skull. Lördagen slutade för Pontus del med en 5e plats i 600cc racet, vilket han inte var så nöjd med. Krille körde in sig på en 2a plats i Superbike racet. På söndagen började Pontus med att krascha på kvalet, så det blev lite meck för att få ihop hojen till racet, men självklart fixades det. Så i sista 600cc racet för 2011 körde Pontus in sig på 4e plats vilket var helt ok, och Krille tog vinsten i sista Superbike racet för året. Så i stort, en helt ok sista dag på banan, och nu laddar vi om för det sista racet för 2011 nu på lördag, det lutar åt att det blir Per, Fredrik och Krille som ska köra de 6 timmarna då Pontus nog inte kan vara med. Återkommer med en rapport efter helgen. Men till dess, detta år blev inte alls som vi hade tänkt oss med tanke på Fredrik, men mycket racing har det blivit ändå och vi alla tackar och bockar för all support, hjälp och roliga stunder vi har haft. STORT TACK! Fredrik, Linda, Pontus, Per och Krille 2011.08.02 Nu är vi hemma igen efter 10 dagar i Karlskoga och Bike Week på Gelleråsen. Fredrik har inte kört för foten är ännu inte bra, han testade dock på Mantorp en vända förra måndagen men tyvärr gick det inte så bra. Eller körningen var inga större problem, dock kan han inte köra så många varv i stöten och när han sen kliver av hojen tar det inte lång stund innan foten svullnar upp ordentligt och det gör riktigt ont. Men nu tror han och hans läkare att de har kommit på vad felet är, det verkar som ledbanden är av och orsakar allt detta elände, medicinen mot det är stillhet och lugn för foten och inte belasta den alltför mycket så tyvärr verkar det ta lång tid ännu, men viktigast är ju att han kommer kunna använda sin fot i framtiden så det är bara att bita ihop och gilla läget. Hojkörningen får dock ligga lite på is ett tag till även att Fredrik är väldigt sugen på att ge sig ut på banan igen men det får vänta ett litet tag till. I vilket fall som helst, Karlskoga var vi ju i och där började Bike Week med Norska Mästerskapet första helgen, där Pontus Bergsman deltog. Upplägget för den helgen var fri träning på fredagen, två kval på lördagen och två race på söndagen. Vädret visade sig inte från sin bästa sida utan det regnade av och till hela helgen, vilket inte alls är ovanligt när Norska Mästerskapet kör i Karlskoga, tror det har regnat just denna helg de senaste 4 åren =) Första racet på söndagen gick på blöt bana och då trivs Pontus då han korsade mållinjen som segrare med 11 sekunders marginal till tvåan - en bra start på veckan alltså! Till race nr två hade det torkat upp och där fastnade han lite i kön och körde i mål på en 5e plats, inte så nöjd med det kanske men så blir det ibland. Måndag, tisdag och onsdag var det gatåkning hela dagarna så vi hade sovmorgon och tid till att fixa med lite allt möjligt. Från 15.00 till 18.00 var det licensträning, så varje dag innehöll 3 pass på banan om man ville. Pontus var ute på de flesta pass och likaså Krille (Fredrik´s ersättare i endurance-teamet) var ute ganska många pass på endurance-hojen. Onsdag kväll fick vi nyckeln till depåboxen som vi skulle ha över torsdagen då det skulle köras 6-timmars endurance race, så det var bara att börja kånka grejor från depån ner till boxen. Under kvällen kom även vår förare Per och mekaniker/hålla ordning Fredrik farande så då var hela teamet på plats. Torsdag, och vi vaknade till strålande sol och varmt väder så viktigt att se till att grabbarna fick i sig vätska ordentligt, 6 timmar i skinnställ kräver lite vatten. Började på morgonen med 50 minuters kval, och Per fick ta största delen av den tiden då han är den som har kört minst av grabbarna detta år. Krille var den som satte snabbaste varv vilket innebar start från första plats i ledet för vår del. Pontus är den som är bäst på att starta av dessa tre så han fick äran att springa över banan och kasta sig på hojen när starten gick. Och han infriade förväntningarna och gjorde en sån bra start som han brukar så i ledning direkt från start. Tyvärr var vi tvungna att göra ett oplanerat depåstopp efter bara 15 minuter då det var något fel på framdäcket, så Pontus kom in för ett byte då det inte gick att köra på. Efter det hade vi några fler missöden vid depåstoppen vilket gjorde att vi pendlade mellan allt från 1a till 16e plats under dessa 6 timmar. Slutade på en 2a plats när racet flaggades av efter Carlbarks, vilket nu gör att vi ligger på samma poäng i totalen då vi vann i Anderstorp och de kom på 2a plats. Och vi får nog se denna 2a plats som en ganska ok prestation då det strulade så mycket vid stoppen, så tror inte grabbarna var alltför besvikna ändå. Fredag och träningarna inför Scandinavian Open och Svenska Mästerskapet startade. Pontus hoppade över första passet på dagen då han hade kört ganska mycket hoj de senaste dagarna. Men till andra passet krängde han på sig stället och gav sig ut för några varv på 600cc hojen, och även Per gav sig ut några varv med den nya Kawasaki´n som han hade med sig, första gången på bana med denna hoj och han tyckte att den gick riktigt bra trots att den just nu är helt standard. Lördag och söndag såg likadana ut med först ett kval på morgonen och ett race på eftermiddagen, och i vårt team var det bara Pontus som skulle delta dessa dagar. Men det gick inte alls som det var tänkt då han bröt båda racen, så dessa dagar glömmer vi =) och så tar vi nya tag till nästa race istället. Stort Tack till alla för dessa dagar, det har varit väldigt mycket körning för framförallt Pontus, och väldigt mycket skoj och mycket trevligt folk - Så Ni ska ha Tack och vi ses framöver / Linda & Pontus 2011.07.15 Lite sen uppdatering om hur det gick i tisdags för Fredrik men det har varit lite körigt, här är den dock =) Som sagt, första testet för Fredrik sedan kraschen på Anderstorp avlöpte ok. Ont har han hela tiden i foten, men det funkade att växla efter lite omflyttning av växelspak så körde gjorde han. Dock kunde han bara köra 5 - 6 varv i taget, sen var han tvungen att vila foten lite, men testa fick han i alla fall och förhoppningsvis ska nästa vända kunna innehålla fler varv i stöten. Han var och träffade sin läkare på tisdags morgonen, för att få besked från den sista röntgen han gjorde för någon vecka sen. Men den visade inget fel, så läkaren trodde att antagligen har han fått någon riktigt elak inflammation och det är därför han inte kan gå, så nu fick han medikamenter och så får vi se vad som händer framöver. Dock har han ju väldiga problem med att gå men tydligen ska han försöka använda foten så han får hasa fram så gott det går här nu några dagar till =) Men i alla fall var han glad för att vara tillbaka på en hoj igen, och roligt var det tyckte han även om det gjorde ont och inte gick så vansinnigt fort, men nu är vi tillbaka på banan igen. Även Pontus körde en hel del varv denna kväll, och sen i onsdags morse åkte han och jag till Gelleråsen i Karlskoga för 2 heldagsträningar på denna bana. Över hundra varv körde han på dessa dagar så det var bra uppvärmning inför racen som går där snart då det är dax för Bike Week. Vi börjar med Norskt Mästerskap nästa helg (23-24 juli), sen är det eftermiddagsträningar måndag till onsdag, på torsdagen går Endurance-racet och helgen efter är det Scandinavian Open och Svenska Mästerskapet. Så väldigt mycket träningar, kval och race kommer det bli. Om Fredrik kan köra återstår att se, självklart hoppas vi att det ska gå men lite vanskligt känns det allt. Men kan han köra blir det nog i så fall inte alla tävlingar, men vi får se hur det ser ut med foten under nästa vecka så bestämmer vi oss då. Återkommer med en liten uppdatering nästa vecka. Ha en trevlig sommar så länge / Watz Racing 2011.07.12 Idag, tisdag, ska Fredrik pröva att köra lite hoj igen för första gången sedan kraschen på Anderstorp. Foten ser dock inte speciellt bra ut ännu och han har stora problem att gå, men växla ska nog gå bra så vi gör ett försök. Det blir några testvarv på 1000cc hojen, då vi inte har satt ihop 600an ännu. Även Pontus har hittat hit nu så han ska köra några varv på sin 600cc hoj. Så har Ni inget speciellt för er nu i em / kväll kom gärna ut till Sviestad en vända, vi finns där från 17.00 =) Återkommer med en liten rapport senare om hur det hela har gått / Linda 2011.07.05 I helgen tillbringade vi våra dagar ute på Mantorp Park där Bike Promotion Danmark hade 3 dagars träning på banan. Hälften av endurance-teamets förare var på plats, Pontus körde sin 600cc cykel och Krille kom upp med en av endurance-hojarna för att lägga några varv. Per stannade kvar hemma och Fredrik är ännu inte körbar tyvärr, för fortfarande är det något rejält fel med foten då han ännu inte kan ta ett enda steg. I fredags var han dock uppe på röntgen igen, men om de hittade något vet vi inte i dagsläget utan han väntar på att läkaren ska höra av sig. Fredagen på Mantorp Park innehöll väldigt många 20-minuters pass på banan. Pontus var ute på nästan varje pass, Krille tog det lite lugnare och körde bara vartannat pass han. Men en väldigt bra dag för båda grabbarna då det blev många varv på banan, och varvtiderna sjönk under hela dagen så det var helt ok. Lördagen började med sovmorgon, då vårt första pass inte startade förrän 09.40 så en ganska soft morgon vilket inte gjorde ett dugg. På eftermiddagen kom regnet in över Mantorpsbanan, inte så kul, men som alla vet, svensk sommar innebär ofta regn =) Lördagen innehöll även ett race i Superbike och ett race i 600cc-klassen. När det var dags för Superbike racet började det regna, och Krille ville inte köra i regn så Pontus hoppade på endurance-hojen och ställde upp sig på griden istället. När det 15 minuter långa racet flaggades av korsade Pontus mållinjen som segrare, 88 sekunder före tvåan så helt klart godkänt av han. Tillbaka in i depån för lite vila och sen var det dags för 600cc racet, Pontus i pole position, och även där vann han så en mycket bra dag blev det =) På kvällen var det prisutdelning, som började med öl och moto gp-kval - helt ok avlsutning på en bra dag =) Söndag och återigen sovmorgon - ganska så ovant då det annars på racehelger brukar vara tidig uppgång, men inte klagade vi inte! Både Pontus och Krille var ute på flera pass under dagen, och när det var dags för helgens sista Superbike race regnade det inte denna dag, så Krille bestämde sig för att köra. Startade från 2a plats på griden och körde i mål på just den placeringen också efter den gamla räven Jan Jespersen (vi körde 250cc ihop med han på den gamla goda tiden) och det var ett helt ok resultat. Efter någon timme var det så dags för Pontus sista race för helgen, 600cc. Samma startposition som lördagen, men under racet märktes det att han hade kört en hel del hoj under helgen då orken försvann lite, och han korsade mållinjen på 4e plats. Helt ok gjort av han tycker jag, och vi har fått värdefull tid på banan inför racen där senare i höst. Grabbarna har kört väldigt mycket hoj och det har varit kanon hela helgen, så vi är nöjda och glada. Ett väldigt bra arrangemang av Bike Promotion Danmark, mycket åktid, nästan inget strul och väl värt pengarna - så en kalashelg helt enkelt! Nu får vi se vad som händer med Freddie först och främst inom de närmaste dagarna, det är det absolut viktigaste just nu. Nästa race för vår del blir sista helgen i juli då det är Bike Week i Karlskoga, om Fredrik är ok tills dess återstår att se men Pontus ska köra det Norska Mästerskapet som går första helgen på denna vecka, sedan är det Endurance på torsdagen och sen Svenska Mästerskapet helgen efter. Återkommer med mer info lite närmare. Tack för denna helg till alla som var med / Linda 2011.06.20 Nu är SM-helgen på vår hemmabana Sviestad över och det är vanlig måndag igen. Vår förare Pontus Bergsman kom till oss redan i onsdags kväll och den tillbringade vi hemma hos Fredrik med att käka hamburgare och titta på World Superbike race halva natten. Men det gjorde ju inte så mycket att det blev sent då vi på torsdagen enbart skulle ägna oss åt lite småfix i verkstaden, så torsdagen började med sovmorgon =) Resten av dagen blev det en hel del gjort med hojen, hämta däck hos TL i Norrköping och fixa lite annat smått och gott - så en helt perfekt dag innan race, och Pontus har nog aldrig varit förberedd så långt i förväg. På eftermiddagen åkte vi den korta turen på 2 minuter från vår verkstad ut till banan och mötte upp Micke Rolandsson som vi skulle dela tält med denna helg. Efter att allt var klart och urlastat kom Fredrik farande och innan vi åkte hemåt för kvällen tog vi 2 varv på banan med bilen och Fredrik som förare. Pontus har bara kört på Sviestad en gång förut och det var 2008 tror jag, så han behövde få lite hjälp av någon som hittar runt, och då är väl Fredde den bäst lämpade, han har ju ändå lagt några varv på just denna bana under åren =) Fredag och denna dag innehöll 3 träningspass. Vaknade till att det regnade, sommar i Sverige ni vet, men det var bara att bita ihop och se glad ut och ge sig ut till banan. I och för sig var det faktiskt ganska bra med regn för Pontus skull då han nu kunde ta det ganska lugnt ute på banan och bara lära sig att hitta runt, så det första passet för dagen ägnades åt just det. Tyvärr ville ju inte regnet sluta under dagen så även pass nr 2 gick på blöt bana men det flöt på ganska bra för Pontus del och han började hitta runt på både banan och cykeln. Till det sista passet för dagen hade det äntligen slutat regna och de sista 10 minuterna av träningen gick på torr bana så då gick det att gasa lite mer. En helt ok dag, förutom vädret då, men Pontus fick en hel del varv på banan och det var ju det viktigaste. Lördag och första racedag. Vi vaknade till perfekt väder, inget regn och väderprognoserna sa att det skulle hålla sig borta hela dagen så det såg lovande ut. Ingen sovmorgon, utan vi kom ut till banan vid halv åtta tiden för att förbereda inför första kvalet 09.25. Detta blev första hela passet för Pontus på torr bana så han tog det rätt så lugnt och sansat. Kvalade in på 13e plats, 1.2 sekunder efter Micke som tog hand om snabbaste tid under detta kval. Tillbaka in i depån för lite vila, däcksbyte och tankning och sen var det dags för kval nr 2 där det gick mycket bättre. Han sänkte sig över en sekund från föregående pass och kvalade in på 5e plats och start i andra led inför racet vilket är helt klart godkänt. Lite lunch och fix med hoj och sen var det så dags för helgens första race för vår del strax efter klockan tre på eftermiddagen. Pontus brukar vara grym på att starta, men nu fick han inte till det alls, var runt 9e, 10e plats i första sväng där det blev lite trångt och en förare gick omkull direkt. Körde upp sig till 8e plats men efter två varv rödflaggades racet då funktionärerna och ambulanspersonalen behövde få jobba i lugn och ro med den föraren som gick omkull direkt efter starten. Efter 15, 20 minuter var allt klart och racet kunde börja om, ett varv plockades bort så det innebar att det blev 17 racevarv istället. Uppställning på griden igen, lamporna slocknar och Pontus får inte till det denna gång heller, gjorde en ungefär likadan start som förra, hamnar i kön och kommer inte riktigt om utan slutar racet på 10e plats - vilket han inte alls är nöjd med självklart, men det är bara att bita ihop, glömma och se framåt istället =) Blev en tidig kväll för oss hem då Pontus var lite nedslagen och trött så det var nog en bra idé att dra täcket över huvudet och försöka få lite vila inför söndagen istället =) Vaknade till ett strilande regn på söndagsmorgonen, och det höll i sig med varierande kraft under klippt hela dagen, inte ett enda uppehåll utan det regnade konstant hela, hela tiden. Mitten av juni, så lätt regn blandat med monsunregn och runt 12 grader varmt innebär väl sommar, för det ska det ju vara enligt tidtabellen =) Nåväl, vi hade ju i alla fall inga problem med vilka däck som skulle användas så ett bekymmer mindre. Pontus vaknade lite gladare än när han gick och lade sig och lite regn stoppar inte racerförare, eller några valde faktiskt att packa ihop och inte köra på söndagen vilket är märkligt, men vädret skiljer tydligen männen från mössen ;) Första kvalet och Pontus hade nog inte vaknat till riktigt utan kvalade in på 9e plats, inte så nöjd med det men bara att fokusera på nästa kval istället. Och där gick det bättre, han sänkte sig över 2 sekunder från passet innan och hamnade på 6e plats i listan så start från 2a led på griden igen så helt ok resultat i blötan. Lunch, tankning och försöka bli lite torr stod på schemat innan helgens sista race skulle avgöras. Och precis när vårt race skulle börja öppnade sig himlen ännu mer, hur det nu är möjligt, men satan i gatan vad det regnade!!! Trots detta gjorde Pontus en kanoninsats och körde riktigt bra och korsade mållinjen på 3e plats - helt klart väldigt bra gjort med tanke på det hemska vädret och vi är glada och nöjda =) Lite tråkigt dock att Fredrik inte kunde vara med och köra, det var längesen vi missade just detta race på vår hemmabana, men hans fot ser inte speciellt bra ut så det var nog ett klokt beslut att inte sätta ihop 600an just nu. Idag ska han prata med sin läkare igen, för det är något som inte står rätt till i foten så vi får se vad som händer framöver, info kommer när vi vet självklart. Efter racet packade vi ihop snabbt som sjutton för nu fick det vara slut med att stå ute i regnet, stannade kvar på utsidan av banan gjorde vi dock och kollade Superbike racet innan vi åkte till vår verkstad och lastade ur Pontus hoj. Den ska stå här hos oss för om två veckor ska vi köra race på Mantorp, uppdatering om det kommer lite närmare. Stort TACK till alla för denna helg som på ett eller annat sätt har funnits där, och stort Tack till LMS och alla funktionärer, ni har gjort ett hästjobb med att stå ute i detta eländiga väder, all heder åt Er. Trevlig Midsommar för det är ju dax för det snart / Tack för dessa dagar, Linda & Pontus
2011.06.15 SM PÅ VÅR HEMMABANA SVIESTAD Nu till helgen är det dags för Svenska Mästerskapet på vår hemmabana Sviestad här i Linköping. Fredrik kommer tyvärr inte att köra denna helg, vilket självklart är lite trist tycker han då vi alltid försöker vara med på just denna tävling. Visserligen blev han av med gipset igår, tisdag, och foten ser tydligen ganska bra ut med läkningen. Han fick börja belasta foten nu, men att sätta sig på en hoj och köra träningar, kval och race är kanske lite i tidigaste laget =) så han får nog snällt hoppa runt på sina kryckor i depån dessa dagar. Men vi kommer ha fullt upp from imorgon ändå för Pontus Bergsman, vår teammedlem i endurance, kommer och ska köra på sin 600cc cykel, och även kanske Per Nilsson ska ta några varv på den nya Kawasaki´n som han ev hämtar ut idag, så vi kommer ha minst 1 förare som ska ha den vanliga servicen i alla fall =) Vill Ni se racing och träffa en massa trevligt folk så styr mot Linköpings Motorstadion i helgen och kom ut och säg hej, ta en fika, strosa runt i depån och andas racingdoft. Hoppas vi ses =) / Watz Racing 2011.05.30 Premiären av Nordic Endurance Challenge på Anderstorp blev en mycket bra helg för teamet. Pontus Bergsman och Krille Andersson som är vår fjärde förare och ersättare för Fredrik till detta race kom i fredags för att hinna med att köra heldagsträningen på lördagen. Krille har aldrig kört Kawasaki förut så han ville gärna ha så många varv som möjligt för att köra in sig på hojen, samt det faktum att han inte har kört på ett bra tag då han slutade tävla för något år sedan. Pontus behövde bara några varv på Endurance-hojen tyckte han, mest för att få lite känsla för den så han tog med sig sin ex-Watz Yamaha 600 och tränade på den under lördagen istället. Vi vaknade till ett som vanligt kallt och blåsigt Anderstorp, det är väl märkligt att det nästan alltid är det vädret när det är race på denna bana, men det var bara att klä sig efter vädret och se glad ut =) Träningarna för båda grabbarna gick riktigt bra, Pontus körde bra varvtider redan från start, Krille behövde några varv innan varvtiderna började se vettiga ut ;) Nä, skämt åsido, han gjorde riktigt bra ifrån sig för att vara första gången på denna cykel men självklart är det alltid lite roligt att hetsa lite =) Krille har varit så nervös hela veckan för detta då han för det första inte kört på länge samt att han hade lite dålig koll på hur allt funkar i detta team, men det har verkligen gått jättebra för han och nu vet han ju hur det funkar till nästa gång. Söndag och racedag. Vi vaknade vid sju då vår förare Per Nilsson äntligen landade i depån tillsammans med vår bästa mekaniker och han som håller koll Fredrik Andersson. De hade haft lite bekymmer med bussen och reservhojen så därför blev det väldigt sen avfärd för dom från Eslöv. Men klockan sju var alltså hela teamet samlat och alla förare på plats. Efter urlastning av bussen, frukost och allmänt fixande var det dags för kval vid halv-tio tiden. Per började då han inte kört någon hoj sedan vi var i Spanien i april, och sen körde Pontus och Krille några varv var. När kvalet var över hade vi 2a startposition till racet vilket var helt godkänt. Klockan 11.10 var det då dags för 6 timmar race på Anderstorp Raceway - Pontus skulle starta och ta första stinten. Ett endurance startas med Le Mans start vilket innebär att hojen står på en sidan av banan och föraren på den andra, när den gröna flaggan viftas med ska man springa över banan så fort det bara går och kasta sig på hojen - och detta gjorde Pontus med bravur för herregud vilken start han gjorde, han var först iväg med en ganska stor lucka direkt så det var väldigt bra gjort. Sen rullade det på, och vi låg hela tiden i toppen med lite variation mellan 1a och 3e plats beroende på tankningar och stopp. Men alla våra tankstopp, förarbyten och hjulbyten gick superbra detta race, snabbt och utan några missöden överhuvudtaget så det flöt på precis som det skulle. Pontus var tyvärr tvungen att åka innan racet var slut så han fick inte vara med på slutet när Krille, som körde sista stinten, korsade mållinjen först av alla team detta racet - så VINST blev det i detta premiär race =) Kanonbra jobbat av alla i teamet - våra förare Per Nilsson, Pontus Bergsman och Krille Andersson och våra mekaniker och hjälpredor Fredrik, Johan och Mange - Ni är bäst grabbar och det har varit en vansinnigt skoj helg precis som alltid. Lite tråkigt att Fredde inte kom ner bara men han kände sig inte riktigt kry, vi saknade han så klart men bättre han vilar och blir frisk så han kan köra hoj igen inom snar framtid. STORT TACK för denna helg grabbar / Linda
2011.05.26 Liten uppdatering om hur läget är här hos Watz Racing. Fredrik hoppar fortfarande omkring på sina kryckor, han var på hospitalet här för några dagar sen och gjorde en koll och fick lite nytt gips och en skena till handen. Dock såg varken handen eller foten speciellt bra ut ännu, i foten är det senor som inte ligger på rätt plats och ligament som antagligen måste fixas till men detta kunde de inte göra nu då svullnaden måste gå ner mer först, så ytterligare tre veckor i någorlunda stillhet och sen ska han tillbaka igen, så nog verkar det ta tid detta men det är bara att bita ihop. Nu tillbringar han i alla fall mesta delen av tiden i verkstaden, antar att han är lite trött på att bara vara hemma i soffan, men lite svårt att göra saker då det mesta av jobbet kräver att man har två händer - och det har han ju inte än =) men lite försöker han fixa med i alla fall, dock får vi andra xtra-jobb då det ska springas med kaffekoppar, hämtas verktyg, plockas undan, hämtas fram osv =) men vi ska inte väl inte klaga, han e ju faktiskt inte så mobil just nu och det kunde ju ha varit värre... Nu till helgen är det också dags för premiären i Nordic Endurance som vi kör ihop med Pontus Bergsman och Per Nilsson i BRH Racing, men som sagt, Fredrik är ju inte direkt redo att sätta sig på en hoj och köra ett 6-timmars race just nu, så den som ersätter Fredrik detta race blir Krille Andersson från Skåne. Denna premiär går av stapeln på Anderstorp nu i helgen, träning på lördag och race på söndag. Kommer säkerligen gå alldeles kalas för grabbarna, och vi hälsar Krille välkommen till detta tokiga gäng. Uppdatering om hur premiären avlöpte kommer nästa vecka så kika gärna in då om Ni är nyfikna! Trevlig helg / Fredrik och Linda 2011.05.12 Hoppsan, uppdateringen igår tog visst bort stora delar av rapporten från Anderstorp, men nu är den skriven på nytt om det är så att du har missat den. 2011.05.11 Igår tisdag var vi ute på vår hemmabana för att bevittna en av de viktigaste racen på hela säsongen - VM I KM, eller Klubbmästerskap som det egentligen heter. Och ok, kanske det inte är ett av de viktigaste racen, men roligt är det och god stämning både på banan och i depån så det är ett race man ser fram mot =) Fredrik körde ju självklart inte eftersom han fortfarande är gipsad på lite olika delar av kroppen, men att hänga i depån några timmar gick bra. Tror han börjar bli lite trött på att bara vara hemma, så det var nog skönt för han att komma ut lite. Dock har han fortfarande ganska så ont så han åkte hem efter några timmar, men lite depåmingel blev det i alla fall. Nu ska han till sjukhuset på koll här i slutet på denna vecka eller början på nästa så då kanske vi får veta lite mer hur det ser ut och hur lång tid det kan tänkas ta innan i alla fall gipsen kan tas bort. Men en trevlig eftermiddag och kväll blev det på banan, så Tack till alla inblandade och Grattis till Er som hamnade på pallen =) Bild 1 - 1a led i 600cc racet # Bild 2 - Fredrik och Kalle # Bild 3 - Fredrik och Jörgen # Bild 4 - Freddie körde kryckrace denna gång Bild 5 - 600cc pallen # Bild 6 - 1a led 1000cc racet # Bild 7 - Micke Rolandsson glad efter sin vinst # Bild 8 - Sidvagnspallen
2011.05.02 PREMIÄREN AV SVENSKA MÄSTERSKAPET 2011 Anderstorp Raceway var det som gällde denna helg och premiären av det Svenska Mästerskapet. Fredrik skruvade hela onsdagsnatten för att få vår Superbike klar för race, därför blev det lite sen avfärd till Anderstorp, men två träningspass hann vi med på torsdagen i alla fall. 600cc hojen gick kanon, så vi ägnade eftermiddagen åt 1000cc hojen för att få till en bra set up på den. Fredagen innehöll 4 pass på varje hoj för vår del. Men 600cc hojen körde Fredrik bara 1 pass på plus några varv på nästa pass eftersom den var han nöjd med och varvtiderna såg bra ut. Resten av dagen ägnade vi åt Superbike´n då Fredde inte var nöjd med den, men det blev bättre och bättre för varje pass. Lördag och denna dag var det så dags för helgens första race. Just denna dag hade vi bara ett Superstock 600 race på schemat samt några test och några kval, så en ganska lugn dag ändå. Första testet i 1000cc klassen gick ganska bra och han hade 3e snabbaste varvtid, så cykeln verkade fungera. Efter detta Superbike test var det så dags för kval till dagens 600cc race - och där var det inga större problem. Fredrik körde på tiden 1.35.89 och tog därmed pole position inför racet då nästa förare på listan körde på tiden 1.38.10 - så där var det stor skillnad kan man säga =) Vid två-tiden på eftermiddagen var det dags för dagens enda race, Fredrik tog starten och drog ifrån direkt, efter 4 varv hade han en lucka till resten av fältet på 15 sekunder, och han korsade mållinjen 26 sekunder före tvåan så det blev ett ganska ensamt race för hans del. Självklart alltid roligt att vinna, men nog är det roligare om det är tät racing och man får kämpa lite, men vinst blev det och det är vi som alltid glada för =) Efter racet var det dags för Superbike kval, och denna helg gick Superbike Challenge (som klassen heter i SM) tillsammans med Pro Superbike (som normalt kör tillsammans med STCC) så det var många förare, närmare 40 st tror jag det landade på i listan. Kvalet gick helt ok, Fredrik och Filip Backlund var de enda förare som körde på 1.32-tider, Filip var lite, lite snabbare så han hamnade högst upp med Fredrik på 2a plats. Men efter detta kval nollades de 10 första förarnas tider och något som kallades Superkval började, så det var bara för grabbarna att ladda om och ge sig ut på banan igen. Men tyvärr rasade växellådan på vår 1000cc hoj under detta Superkval och Fredrik kunde inte köra fortare än 1.33.71 vilket resulterade i 6e plats på listan. Så, en rasad växellåda var vad vi alltså skulle ägna oss åt under resten av lördagen. Vi sa det, att hade detta hänt på vår 250cc hoj hade vi skrattat lite, bytt växellådan på max en timme och ägnat kvällen åt något roligare - men så är det ju inte på en fyrtaktare direkt. Det är verkligen ingen liten operation att byta växellåda på en 1000cc hoj då man är tvungen att riva klippt hela hojen, så vi pratar många, många timmar här. Då vi inte hade någon depåbox till detta race flyttade vi in hos Backlund och hans team i deras box, världens bästa grabbar det där, pappa fick uppdraget att leta reda på en annan växellåda som vi hade hemma i verkstaden i Linköping, kasta sig i bilen och susa ner till Anderstorp och kasta av lådan, sen susade han hem igen för några timmars sömn innan han var tillbaka söndag morgon igen - tur han gillar att köra bil kära pappa =) Vi började på eftermiddagen med att riva hojen och var klara strax efter 01.00 på natten - så lång kväll med att ligga på ett boxgolv och skruva 1000cc motor, men det hade inte gått så snabbt om vi inte hade haft Jörgen Andersson och Krille Andersson till hjälp, kanongrabbar som inte tvekade en sekund med att erbjuda sina tjänster när vi behövde det, Stort Tack till Er båda, ni är guld värda! Mycket folk som kom förbi i boxen hela kvällen, och jag tror att de flesta nog tycker att vi i familjen Watz inte riktigt är som vi ska, flera som sa att hade detta hänt mig hade jag brutit ihop, kastat in skrotet och åkt hem och surat. Men nu är ju vi av den gamla skolan, så att skruva växellåda en hel kväll är inget märkligt i vår värld, hojen måste ju ihop så fort det bara går, man är ju lixom på en racerbana för att köra hoj =) Vid strax efter 01.00 hade i alltså en hel cykel igen, så fort ner med porten och starta hojen för att se att allt fungerade, och det verkade det göra så bums i säng och försöka få några timmars sömn innan söndagens aktiviteter skulle börja. Söndagen för vår del skulle bli ganska så stressig om man tittade på schemat, först ett Superbike race, sen ett 600cc race och sen ett Superbike race till, och lägg där till ett kort warm up pass i Superbike och ett kval i Superstock - så lite körigt, men vi har ju gjort det förr då vi har kört två klasser ganska länge nu, och ibland till och med tre klasser =) Nåväl, först ut var det korta warm up passet i Superbike klockan 09.00 på en väldigt kall bana då det hade varit minusgrader under natten till söndagen, vi bor ju i Sverige och här är vädret ganska varierande och för det mesta kallt =) Men Fredde gav sig självklart ut eftersom vi var tvungna att se så att växellådan fungerade efter kvällens skruvande, och allt funkade som det skulle så det var positivt. Vid 11-tiden var det dags för dagens första Superbike race. Fredrik startade alltså från 6e plats på griden, gjorde en sådär start men tappade några platser till ut på rakan då de höll lite för länge på starten så hojen blev för varm, vår 1000cc hoj gillar inte det och det innebär att ungefär 12 hästar springer iväg på grönbete för ett tag när den blir så varm. Men efter ett tag hittade de tillbaka och Fredrik körde upp sig till 8e plats, vilket var vad han kunde klara av detta race då vi hade gjort fel val på bakdäck. Eftersom det var så kallt, valde vi ett lite hårdare bakdäck då de mjukare vi hade först brann upp direkt, men det var inte rätt väg att gå då det sladdade hej vilt för han under hela racet - men så är det, ibland gör man fel val men han tog sig i mål i alla fall =) Efter detta race var det några timmars vila innan det var dags att sätta sig på 600cc hojen och rulla ut till start för det sista racet på denna hoj för denna helg. Men - tyvärr kom inte Fredrik ens hela utvarvet innan han slog i backen, varför vet vi inte riktigt men det hade börjat regna lite lätt längst bort på banan så kanske det var anedningen, eller så gick hojen sönder men det verkar inte så av det lilla vi har hunnit kolla. Det enda Fredde kommer ihåg är att han kom på rull in i svängen, och sen helt plötsligt står hojen i 90 grader och han kastas av i en ruggig highsider, sen kommer han inte ihåg mycket mer av just smällen då han slog i huvudet när han landade. Så inatt har han legat på operationsbordet på Värnamo sjukhus i drygt 4 timmar där det har spikat och najat ihop vänster fotled och vänster handled. Tyvärr är det såna skador som verkar ta väldigt lång tid att läka, och framförallt i foten där alla mjukdelar såsom muskler, ligament osv är trasiga, och det är det som kommer ta tid. Skellskador på Fredrik brukar inte besvära honom så mycket och dessutom brukar de läka ganska så snabbt, men just dessa mjukdelar är nog vad som får ta sin tid nu. Så nu blir det gips och kryckor ett tag framöver. Så, tyvärr ett väldigt tråkigt slut på helgen men Fredde hänger ihop i alla fall och det är det enda som räknas, allt annat är sånt vi kan ersätta och fixa till men en till Fredrik går nog inte att uppbringa. Nu är det ju inte första gången något sånt här händer, dock var det väldigt länge sen nu men vi är snart tillbaka på banan igen, han ska bara läka ihop lite först. Så, det var premiären av det Svenska Mästerskapet det, både upp och nedgångar kan man lugnt säga men vi biter ihop och hoppas vara tillbaka snart igen. STORT TACK till alla som har varit med på ett eller annat sätt under helgen - Ni är bara bäst och guld värda hela bunten =) STORT TACK / Fredrik & Linda 2011.04.26 Nu till helgen börjar säsongen med det Svenska Mästerskapet, och premiären går på Anderstorp Raceway. Fredrik kommer att köra i både 600cc och 1000cc klassen så samma som förra året för vår del. Nu ikväll hinner vi förhoppningsvis även ta ett par varv på vår hemmabana Sviestad med Superbike-hojen om den blir klar. Fredrik har gått igenom den nu de senaste dagarna och ändrat och gjort iordning, så det vore kalas att hinna testa så allt är ok. 600cc hojen testade vi i söndags så den skall vara helt klar så den tar vi nog inte med ut ikväll. Så har Ni inget speciellt för Er helgen som kommer, ta gärna en vända till Anderstorp och hälsa på oss :) Rapport kommer som vanligt efter helgen, så kika in i början på nästa vecka. Ha de gott i solen / Watz Racing 2011.04.13 Igår, tisdag. var det dags för årets första träning på vår hemmabana Sviestad. Väldigt kallt var det men ganska så god uppslutning av förare ändå, och lite kylslaget väder stoppar ju inte det faktum är nu är snart säsongen igång. Vi tog bara med oss 600cc hojen ut till banan, Fredde ville testa den och se så att allt funkade som det skulle eftersom den inte har varit körd på över 1 år då vi fick hem den i vintras från USA. Men den fungerade alldeles perfekt och Fredrik tyckte det var fantastiskt roligt att köra hoj igen så det var en bra kväll =) Och sen är det vansinnigt skoj att träffa alla igen, det blir ju lite stiltje under vintern så mycket uppdateringar blev det under kvällen. Nu ska vi försöka få 1000cc hojen klar den närmaste veckan och sen lutar det nog åt att vi susar ner till Anderstorp sista helgen i April för att köra premiären i Svenska Mästerskapet, inte 100% bestämt ännu men vi pratade om det igår så det kommer nog bli av. Återkommer lite närmare med mer information. Kör så det ryker / Watz Racing 2011.04.10 Nytt år och nya tag. Vi har ännu inte några bestämda planer för vad vi kommer att göra detta år, men racing är svårt att sluta med och vi har levt med detta hela livet så något kommer det att bli, men vad får vi uppdatera om när hojarna är klara och vi är på väg till någon bana =) Under vintern fick vi hem vår 600cc hoj som vi har haft i USA, och att driva runt 2 st 600cc och 1 st 1000cc hoj har vi inte ekonomi till, så den ena 600cc cykeln är nu såld och den har redan varit ute på provtur. Pontus Bergsman (en av de grabbar vi kör Endurance ihop med) köpte den och förra veckan var vi nere i Spanien för en första testrunda för honom. Började första testet på Circuito Alcarras, perfekt att börja på den banan då den inte är så stor men väldigt rolig och Pontus var mycket nöjd med hela dagen. Efter det for vi vidare till det nybyggda Motorland Aragon för att köra där måndag till onsdag. Många varv på banan som är över 5 km lång och allt gick kalas ända till absolut sista passet innan hemfärd då han kastade hojen i backen. Men inga större blessyrer vare sig på Pontus eller hojen, och nu har han ju gjort premiärvurpan så nu kan han kanske hålla sig på hjulen ett tag. Varmt och gott väder var det under de 6 dagar vi tillbringade där nere, så att komma hem var inte det roligaste. Vad som står på agendan inför den närmaste framtiden är att försöka hitta någon tid till att gå igenom hojarna här hemma, nu på tisdag börjar första träningen för året på vår hemmabana, men tills dess hinner nog inte hojarna bli klara. Första tävlingen på svensk mark är sista helgen i April, SM-premiär på Anderstorp Raceway, om vi kommer att köra den kommer det info om senare. Ha det gott så länge och nu börjar man ju ana våren så allt blir lite lättare =) Watz Racing 2006.12.02 Så här när det är vinter (eller höst om man ser till vädret) skrivs det inte så mycket här på sidan. Vi jobbar för fullt med nästa säsong och snart kommer en liten uppdatering om vad som händer. Men tills dess tänkte vi att Ni får hålla till godo med lite skrivelser från "den gamla goda tiden" för att ha en hemsida som bara står still vill vi inte - det finns det tillräckligt många andra som har! Reportage skrivet av Robert Lavér och Gunnar Dackevall i tidningen Teknikens Värld 1979 JÄRNET I 24 TIMMAR! Efter 521 varv, 302 mil och blåsor i händerna: Robert Lavér och Kjell Watz omfamnar varandra. Som första svenskar har de genomfört uthållighetstävlingen Bol d´Or, Guldkannan, på F1-banan Paul Ricard. -Vårt längsta dygn, säger Robban. Men roligaste! ...Klockan är halv två på natten. Det är mörkt som i en säck och jag sitter i sadeln på en vrålande racermaskin. Det är på natten till den 17 september och jag har just börjat mitt fjärde av totalt åtta körpass under mitt livs första 24-timmarslopp. Trots mörket och kylan borde jag vara pigg, vaken och hundraprocentigt koncentrerad på uppgiften. Men det är jag inte. Några minuter tidigare hade jag halvslumrat på en brits i bandepån, väckts lite halvbryskt, och nu plötsligt befinner jag mig ute på banan. Med ett ryck vaknar jag till i slutet av Paul Ricard-banans två km långa raksträcka. Farten är närmare 245 km/h. Jag reagerar reflexmässigt. Ett bromsljus har flimrat till framför mig och innan jag ens hinner fundera på var jag befinner mig, slår jag till bromsarna. När jag reser mig upp över kåpglaset från min hukande körställning får jag all fartvind i ansiktet och det känns som om hela världen exploderar. Med nackhåren på ända rusar jag tillsammans med konkurrenten framför mig in i högfartshögern som följer på raksträckan. Maskinen rister i framgaffeln och jag får hålla i mig krampaktigt. Jag kallsvettas i mitt skinnställ och undrar förskräckt vad som kunde hänt om jag inte skärpt till mig, inte upptäckt bromsljuset framför mig. Men jag hinner inte fullfölja tanken eftersom jag blivit hårdhänt påmind om att körningen kräver all koncentration som jag kan mobilisera. Kurva följer på kurva och min plötsliga rädsla försvinner i takt med att tempot trissas upp. Strax har jag glömt incidenten på raksträckan. Motortävlingar är som bekant inte ofarliga. I synnerhet med farter över 240 km/h, mörker, fladdrigt ljus, ideliga depåstopp och körschema som sträcker sig över ett helt dygn. Min kompis Kjell Watz från Linköping och jag har som första svenska par deltagit med 73 andra par i den klassiska tävlingen Bol d´Or på franska Formel 1-banan Paul Ricard i Sydfrankrike. Säg "Le Mans 24-timmars" så vet varenda människa att du menar den stora uthållighetstävlingen för bilar i Frankrike. Säg "Bol d´Or 24-timmars", så vet knappt en människa vad du talar om. Bol d´Or, som betyder Guldkannan, är motorcyklarnas motsvarighet till bilarnas 24-timmars på Le Mans. Under Bol d´Ors 42-åriga historia har tävlingen körts på banor som Montlehry i Paris och på Le Mans korta Bugattislinga till den 1978 flyttades till Paul Ricard. Tävlingen samlar årligen åskådarmassor runt 100 000 personer. En stor del av dem med en enda gimmick i bakhuvudet: att rusa in på banan i samma stund som målflaggan faller! Många år innan vi vågade anmäla oss - Kjell och jag lyckades efter många års kämpande samla ihop alla trådar för att våga anmäla oss. Att planera ett 24-timmarslopp gör man inte i en handvändning. Än mindre genomför man det. Efter mycket underhandlingar lyckades vi i alla fall skaka fram en halvsnabb maskin, lite respengar, kompisar som ville vara depåpersonal och även det självförtroende som behövs för att man ska våga ge sig i kast med uppgiften. Tänk om det skulle regna ett helt dygn. Tänk om maskinen pajar redan efter ett par varv. Skrämmande perspektiv som vi fick försöka blunda för. Nu hade vi materialet, pengarna och personalen. Nu gällde det att förbereda sig praktiskt. Det lyckades vi göra på sämsta tänkbara sätt. I ett uppvärmningslopp på holländska Zandvoortbanan lyckades Kjell, på sitt absolut sista träningsvarv, krascha och oturligt nog bryta handleden. Senare prövade vi vår maskin i ett SM-lopp för racermaskiner. Det skulle ge oss lite mer träning under realistiska förhållanden än att bara träna för oss själva. Motorn gick tre varv. Sedan brast svänghjulet. Det blev många syrliga kommentarer den gången. -Varför satsa på en Jeep, menade några och syftade då på att Moto Guzzi-motorn från början härstammar från en Nato-Jeep. -Eran Guzzi verkar mera vara en 24-sekundersmaskin, skrattade andra. Det var många sådana smådetaljer som gjorde att vi inte hade alltför stora förhoppningar när vår vita Moto Guzzi till slut stod på startlinjen mellan en engelsk Suzuki 1000 och en italiensk Kawasaki 1000 av värsta snitt. Vår chefsmekaniker Christer tröstade oss dock med att han kände på sig att det skulle gå vägen. Och det vågade han säga trots ett vevlagerbyte under träningen och klara indikationer på att maskinen gick kryckigt jämfört med våra konkurrenters hojar... Eller vad sägs om startfältet: tio mer eller mindre fabrikssponsrade Hondor med supersnabba fyrventils tusenkubiks motorer på över 120 hk, sju häftiga Kawasakibyggen, en fabriks-Laverda med V-6 motor på 145 hk, fyra fabriks-Ducati och ett koppel vattenkylda racer-Yamaha konverterade med lyse. Inget dåligt sällskap. Så vår tvåcylindriga stötstångsmaskin på blyga 90 hk, utan något specialgodis i utrustningen (förutom dubbla halogenljus fram), såg onekligen ynklig ut där den stod på startlinjen och väntade på sitt elddop. In med startknappen. Men motorn är tyst - Klockan tre på eftermiddagen lördagen den 16 september stod så Kjell klar att springa de få stegen över banan och kasta sig i sadeln och därmed inleda vad som skulle bli vårt längsta och roligaste dygn. Någonsin. Chefsmekaniker Christer höll i maskinen när Kjell kom springande. Unnnn, unnnnn, sa startmotorn när Kjell tryckte in startknappen. Men själva motorn teg. Och Christer fick ta ett resolut tag om bakdynan och putta igång Kjell genom att skjuta på. Kanske var det därför som Kjell eldade på så friskt i början av loppet. Gör man en dålig start blir tempot därefter. Föraren ilsknar till. Så när första rapporten kom över ställningen efter en timme, var vi inte så förvånade över att vi låg så bra som 26:e ekipage av de 73 startande. Fransmännen Patrick Pons och Christian Sarron, som bägge normalt deltar i VM-cirkusen med framgång, tog genast hand om kommandot i tävlingen. Deras vrålsnabba Yamaha-racer utklassade Honda, långdistanssportens gigant, under första timmen. -Låt dem löpa, menade Hondafolket. Vi vet att deras tvåtaktare drar mer bensin. De måste göra fler depåbesök. Och de är inte lika tillförlitliga som våra fyrtaktsmaskiner. Men Yamaha-duon var långt ifrån ofarlig. Deras extrema maskin ledde hela 19 timmar innan de tvingades bryta med nerkörd vevaxel. Så dags var Honda-folket inte lika stöddiga. De kallsvettades. När en timme gått av Kjells första körpass, vi hade kommit överens om att köra i en och en halv timma om bensinen räckte, började jag göra mig klar. Jag smorde in händer, fötter och utsatta leder med hudkräm för att slippa skavsår och valkar. Kollade noga hela utrustningen, putsade visiret för femtioelfte gången, fingrade ideligen på min armbindel som talade om att jag var andreförare i teamet med startnummer 34. Då kommer Kjell plötsligt in i depån... Panik utbryter. Han skulle inte byta förrän tio minuter senare. Alltså hade något hänt. -Den går bara på en cylinder, skriker Kjell förtvivlad. Alla springer omkring som yra höns, precis så som vi sagt att det inte fick gå till. Minuterna tickar iväg... Men Kjell och Christer finner felet. En brytarspets har gått utan smörjning och helt enkelt slutat fungera. -Snabbt fram med fett, kommenderar Kjell, medan jag själv gör mig beredd att hoppa p. Sju minuter tog detta onödiga depåstopp och det visade hur sårbara vi egentligen var. Ett skitfel kunde spoliera hela tävlingen. Skit i om någon kör om, hetsa inte - Själv var jag övertygad om att motorn aldrig mera skulle starta, där jag stod och fingrade på min armbindel. Men plötsligt var jag mitt inne i tävlingen. På mitt första pass. Det var med en viss stolthet jag petade i femmans växel på den långa rakan och såg varvräknarnålen dallra upp över 8000 varv. Men här gällde det att inte låta känslorna ta överhanden. -Kom ihåg att skita i om någon kör om, ringde Kjells råd i mina öron. Låt dig inte hetsas! En vurpa så här i det inledande skedet skulle inte vara populärt. Vurpor fick konkurrenterna ägna sig åt - och det gjorde de med besked. Många körde som om tävlingen gällde 24 varv istället för 24 timmar. Minst fem man vurpade under de inledande timmarna och i en senare smäll försvann fem man i samma sväng. Jag kör alltså lite trevande i början och det är inte förrän passet börjar lida mot sitt slut som jag kommer ner på mina träningstider. Kjell har legat på ännu lägre tider, men jag kände att jag inte skulle orka med ett sådant tempo. En jättelik digitalklocka mitt över mållinjen visar tiden för de tävlande. Prick en minut över sex svänger jag in i depån för att Kjell ska få ta över. -Det är bara att stå på, skriker jag in i hans hjälm. Lite olja i högern före ess-svängen. Annars kan du löda på. Mekanikerstaben vräker i 25 liter gratisbensin och skickar tillbaka ca en deciliter olja från evakueringen i motorn. Vi konstaterar att efter tre timmars körning är det fortfarande 4,5mm slitmån kvar på bakdäcket, ett mönsterlöst slicks. Det bör hålla åtminstone halva distansen innan det måste bytas. Strax under minuten tar detta andra depåstopp och då har någon också hunnit smörja den "torra" brytaren ännu en gång. Kjell ångar ut på banan och jag linkar in i vår depåbox. Då märker jag att min vänsterhand inte uppför sig normalt. Det sticker i den och när jag knyter fingrarna knakar det otäckt. Handen är alldeles stel, vibrationerna i styret tycks ha stoppat upp blodomloppet. Trots allt känner jag mig pigg. Mitt undermedvetna säger mig att loppet inte blir så långt. Alltså oroar jag mig inte för mödorna längre fram. Kjells pass går fort och 28 minuter över sju är jag tillbaka på banan. Vid bytet har lampskydden tagits bort och en halv timme senare tänds den lampa vid mållinjen som uppmanar alla förare att tända lyset. Jag slår på de dubbla ljusen, de sprider ett fullgott ljus. Vi har ställt ena lampan högt och den andra lågt. Detta för att motverka biverkningarna när maskinen reser på sig vid acceleration respektive niger vid inbromsning. Hemma i Sverige hade vi tränat mörkerkörning under fullständigt mörker. Här på Paul Ricard är det annorlunda. Ett par stora ljusramper belyser de mest vinklade kurvorna. Det gör att de mest extrema racermaskinerna, de som inte har generator som standard, inte behöver ha ett fullgott lyse. Några har bara ett fjuttigt 55 watts fram. Men de hittar runt ändå. Knuttarna: en spänn på att dom bryter... - Klockan nio byter jag med Kjell och därmed har vi avverkat en fjärdedel av loppet. Alla är förvånade över att vi har kommit så långt. Speciellt de nedresta svenska knuttarna som hjälper oss med lite av varje är förvånade. Alla hade satt en spänn på att vi skulle ha brutit så här dags. Efter sex timmars körning säger de officiella kommunikeerna att startnummer 34 Watz / Lavér ligger på 24:e plats, med 137 avverkade varv. Pons / Sarron leder med 155 varv, två varv mer än den bästa fabriks-Hondan som körs av paret Leon / Chemarin. Vår snitthastighet är 132 km/h och sträckan vi hittills kört är 80 mil. -Jag säger ju att det ska gå vägen, påpekar Christer i ett. Jag försöker peta i mig lite käk, trots att jag inte är hungrig. Jag är fortfarande för uppskruvad för att orka tänka på mat. Depåpersonalen vankar av och an nu när maskinen befinner sig på banan. Christer plockar med sina verktyg, allt måste ligga på plats, Janne, vår depåchef, noterar allt som händer, och Susanne och Per tar tider och antecknar noga om någon av förarna skulle tappa tempot. Pelle, Christers högra hand, kollar att olja och bensin finns i sina dunkar. Mig visar de den största hänsyn. Trots att inget är bestämt om hur vi ska uppträda mot varandra, märker jag att alla håller en viss distans till förarna. De ska hållas på bra humör och inte oroas om något mankerar inne i depån. Plötsligt hör vi det ljud som vi alla även i framtiden kommer att förknippa med kaos, panik och förtvivlan. Guzzins motor kommer med sitt karaktäristiska mullrande in i depån och alla flyger upp. Ännu ett för tidigt depåstopp. Nytt knas på gång. -Fort, en ny generator, vrålar Kjell. Den laddar inte. Batterierna håller på att dra ur sig. En febril aktivitet utbryter och här tvingas vi till vårt längsta depåstopp. Under 16 minuter slits det i kablar, fästen och relän. En ny generator monteras fast. -Ta bort locket över generatorn, råder en fransk Moto Guzzi-representant. Generatorn har gått så varm att alla lödningar har smält och släppt från sina anslutningar. Fransmännen tar vår kåpa och slänger den resolut över axeln. -Pas bon.... säger han och skakar på huvudet. Inte bra. Jag kör nu mitt andra nattpass och försöker hitta en rytm som passar mig. Det gäller att köra med marginal så att man inte hamnar i någon oförutsedd situation. I mörkret är det svårt att se oljefläckar eller andra hinder. Nu börjar även dimman att komma. På den långa rakan ligger den i små bankar. När jag passerar den i över 200 km/h, slår en frisk fläkt mot ansiktet. Jag har tagit på mig en tjockare undertröja och långkalsingar för att inte frysa. Plus ett par tjockare handskar. Dessutom har jag tur på mitt pass. Inga fel uppstår på maskinen och jag kan helt programenligt lämna över till Kjell precis vid midnatt. Stoppet tar knappt en minut och så är Kjell ute på banan igen. Bakdäcket ser friskt ut, rapporterar Janne, och framdäcket kommer nog att gå distansen ut. Plötsligt - det där otäcka ljudet igen - Så börjar vi planera för nattens timmar. Det värsta som kan hända är att maskinen stannar någonstans ute på den 5,8 km långa banan. Stannar den direkt efter depån kan det ta föraren över en timme att komma tillbaka. Om han orkar. Ett sådant avbrott har inget stall råd med. Två amerikaner råkade alldeles i början av loppet ut för ett sådant missöde. Killen som släpade maskinen tillbaka till depån låg knäckt en bra stund efter den prestationen. Plötsligt kommer det där otäcka ljudet igen! Guzzin kommer inmullrande i depån. Nu är det batteriernas tur att bli utbytta. Den nya generatorn fungerar inte som den ska utan batterierna sugs hela tiden ur. Som tur var hade vi placerat bägge batterierna direkt bakom föraren i dynans bakparti. Bytet tar därför knappt fem minuter. Jag som försökt vila lite far hastigt upp. Men innan jag hinner fatta galoppen är Kjell på väg ut på banan igen. Jag faller därför på nytt i en orolig slummer. Halvt sovande, halvt vaken. Så hamnar jag i den där situationen som jag nämnde precis i början. Otäckt! Mellan halv två och tre på natten kämpar vi förtvivlat med ett krånglande elsystem. Först slocknar en lampa, sedan får vi byta ett relä. Men depåstoppen inskränker sig till några minuter åt gången och vi håller oss flytande. Vid halvtid, dvs tre på morgonen, börjar vi få ordning på alla elproblem. Kan vi bara klara oss igenom nattens mörker så var det väl sjuttsingen... Christer myser trots all jävlighet. -Jag har ju sagt att den kommer att gå runt, påpekar han i ett. Så här långt in i tävlingen har det varit förhållandevis få svåra olyckor trots alla avåkningar. Största insatsen har läkarteamet fått göra med en överenusiastisk åskådare som ramlat ner från åskådarterrassen ovanför depåboxarna. Han överlevde inte. Efter 12 timmar ligger vi på en 25:e plats och så dags är det vara 44 ekipage kvar i tävlingen. Alla prototyp- och exprimentmaskiner har redan brutit och åtskilliga ska falla bort under natten. Mellan klockan tre och halv fem börjar det bli kämpigt. Jag sitter hela passet igenom och pratar för mig själv. Jag sjunger och gnolar om vart annat inne i min hjälm, för att hålla mig vaken. Kommer jag ifatt någon som håller mitt tempo försöker jag kompisåka med honom för att utnyttja hans ljus. Plötsligt kommer jag att tänka på hur det var på femtiotalet. Då kunde föraren köra alla 24 timmarna själv om han orkade. Jag tänker på en fransman som alltid försökte köra ensam, men aldrig lyckades. För att inte svälta ihjäl under loppet brukade han ha en fläskkotlett hängande runt halsen, som han gnagde på då och då. Minuterna tickar iväg och halv fem byter jag med Kjell. -Framdäcket börjar se tvivelaktigt ut, skriver Janne i loggboken. Alla i depån är trötta. Några har stulit till sig en kort blund, men ingen har sovit mer än 20 minuter. Alla är uppvarvade. Ingen ro att sova - Christer har haft oturen att försöka sova de gånger Kjell har kommit in och halvt skrämt ihjäl hela depåpersonalen. Dessutom är alla så uppvarvade att ingen har ro att somna. Jag lägger mig på vår enkla brits och en knutte hjälper mig att sköta om mina händer som börjar se slitna ut. Allt gasande och bromsande sliter oerhört på handflatorna. Jag har fått stora blåsor i händerna som svider fruktansvärt då de spricker. Jag har nu ett nattpass kvar att genomföra. Och det kommer att bli det svåraste. För under det passet kommer solen att gå upp. Det betyder förutom omställningen av fart i två olika ljusförhållande även att jag kommer att bli ordentligt bländad på den långa rakan när solen står lågt. Därför klistrar vi en dekal över visiret som ska fungera som solskydd. Dessutom viker vi det i kanten så att jag lätt ska kunna slita bort det när solen stiger högre upp på himlen. Passet blir också något av det värsta jag gjort. Tröttheten börjar komma på allvar. När passet lider mot sitt slut, förstår jag inte hur vi ska orka sju och en halv timma till. Ett grustag har letat sig in i mina ögon och kroppen känns som om någon hade hoppat på den under halva natten. Men Kjell är piggare. När han tar över halv åtta på morgonen blir det nytt liv i hela gänget. Kjell har rådgjort med Janne och konstaterat att framdäcket kommer att gå hela distansen ut och att det nya bakdäcket som vi monterade i halvtid kommer att räcka. Kjells pigghet smittar av sig. När knuttarna som har sovit under nattens senare hälft kommer nerlunkande i depån, kraxar jag syrligt från min viloplats: -Vem var det som snacka om att hojen skulle gå i sex timmar va??? Men ingen kan missta sig på att vi alla är trötta och framför allt psykiskt utmattade. Att det skulle vara så här kämpigt hade ingen kunnat föreställa sig. Klockan nio på morgonen, med "bara" sex timmar kvar börjar det hända saker. Alla de ekipage som har haft stora problem under natten börjar nu tackla av och vi går stadigt uppåt i resultatlistan. Vi ligger på 17:e plats när klockan är nio och nu är det bara 33 hojar kvar på banan. -Nu ska vi i mål, om vi så ska skjuta eländet äver mållinjen, triumferar vi. Guzzin get inte upp. Inte vi heller - Jag blir dock allt tröttare och på mitt näst sista pass går luften ur mig helt. Jag får allt svårare att ta svängar i hög fart. Jag klarar inte att fokusera blicken tillräckligt för att bromsa på exakt rätt ställe. Därför får jag bromsa tidigare inför vissa kurvor. Dessutom orkar jag inte köra i en och en halv timma. Kjell får ta över redan efter en timmas körning. Därmed spräcker jag tidigare uppgjorda tidsplaner och Janne får i all hast göra upp ett nytt tidsschema. Som salt i såren har vi också upptäckt en oljeläcka på maskinen. Från en banjotätning på ena cylindern droppar det oroväckande och någon har även noterat att det läcker olja någonstans under motorn. -Bara det inte är packboxen (tätningen) mellan motor och växellåda som har gått, säger Pelle. Då kan det vara färdigt. Men Guzzin vägrar att ge upp. Och vi med den. Snittfarten sänks ytterligare under de sista timmarna och när sedan packboxen mycket riktigt går sönder får Kjell som kör den sista timmen verkligen ta det lugnt. Oljan sprutar om bakdäcket som blir snorhalt. Nu står alla och hänger på depåboxens kant. Om det sista dygnet varit långt, så blev den sista timmen ännu längre. Men Guzzin kommer punktligt förbi depån varje varv med Kjell i sadeln. När spänningen släpper börjar några killar tjura så att tårarna rinner och alla börjar förbereda sig för målflaggan. Publiken som också väntat på det här ögonblicket kryper allt närmare bankanten. När det är tio minuter kvar finns det ingenting som kan stoppa dem och arrangörerna får flagga av loppet sju minuter för tidigt. Kjell fastnar i folkhopen och två man får rädda honom ur publikens grepp. Med yttersta näppe kan vi släpa in maskinen i depåboxen och Kjell och jag som knappt träffats under det senaste dygnet omfamnar varandra. -Vad var det jag sa, hojtar Christer, skulle den inte hålla distansen ut... Så blir det totalt kaos. Hela publiken rusar runt oc dunkar förarna i ryggen och det vimlar av Instamatickameror överallt. Gunnar, fotografen, har köpt en hel låda med öl, och vi får "låtsaschampagne" som vi sprutar på varandra i vanvettig glädjeyra. Efter en total 14:e plats, 521 varv, 302 mil, tio minuters sömn, en burk köttsoppa var och med bästa Europeiska maskin i resultatlistan har vi gjort vad många drömmer om men få får uppleva: VI HAR GENOMFÖRT ETT BOL D´OR! Så gick det till när det första Svenska teamet någonsin deltog i Bol d´Or 24-timmars och då bara på två man och inte som idag då de är tre eller fler förare - Det Ni!
Det finns en till liten rolig historia från de här 24 timmarna och det är när det var slut. Då skulle Per B sätta sig på sin hoj och åka hemåt, och bråttom hade han, så han var tvungen att ge sig av nästan direkt efter målgång. Kruxet var bara att han hade blivit av med sitt skinnställ (kommer inte riktigt ihåg hur) men han fick i alla fall låna pappa´s ställ, satte sig på cykeln och började resan hemåt. I närheten av Paris någonstans stannade han för att ta en fika på ett litet café och därinne satt det en hel hög med knuttar som också var på väg hem från tävlingen. De frågade Per var han hade varit när de såg han kom på hoj - På Bol´d Or svarade han. Var är Du på väg nu då frågade de honom och han svarade förstårs att han var på väg hem. Var är det var nästa fråga - Sverige såklart svarade Per och gav sig ut till hojen igen och kanske funderade han lite på varför de andra knuttarna hade frågat så mycket och varför de såg lite halvt förvånade ut. Förklaringen var att de hade varit på samma tävling såklart och sett just det skinnställ Per hade på sig där det stod Watz med stora bokstäver på ryggen, fara runt banan i 24 timmar, och nu såg de samma förare (som de trodde) vara på väg från Frankrike hem till Sverige och det direkt efter att de hade gått i mål. Klart de var en aning förvånade.... |
